Utdrag ur Nerikes Allehanda 19 mars 2005

Hon är verksam som bildlärare vilket avslöjar sig i själva anslaget, i det omsorgsfulla berättande innehållet, referenserna till just barnkammarens värld av sagor, rim och visor.

Bildspråkligt knyter hon dessutom an till 50-talets bokvärld. Många senare mycket kända konstnärer illustrerade ofta barnböcker, vilket fick ett genomslag i stilen med den samtida konstens intresse för abstraktion och stilisering i geometriska former.

På så sätt tar hennes utställning nästan andan ur mig. Jag känner igen något som ligger mycket långt tillbaka hos mig själv, något som var både lockande och skrämmande. En sagovärld som innehöll både faror och skimmer och som i allegorisk form belyste något som kanske väntade längre fram och som kallades livet.

I Brita Sandewall Eklunds bilder förekommer en sällsam litet mörk sagostämning. Det sårbara barnet konfronteras med sällsamma drömska miljöer och djur. Framförallt är det vargen som kommer igen i flera målningar. Men inte som ett hot utan snarare som en kraftfull skyddande naturgestalt. Över huvud taget är det ur barnets perspektiv som bilderna berättar. Inte minst i den kärnfulla och medkännande ”Gatubarn” målad som en filmremsa: både dokument och upprepning, bevis och realitet.

Brita Sandewall Eklund har i utställningen utgått från strofer och barnvisor och samlat bilderna tematiskt under dessa. I flera fall låter hon sångtexternas många gånger gåtfulla innehåll visualiseras, texter vi lärt in men aldrig riktigt förstått till sitt innehåll, utan endast som besvärjelser.

Och så fungerar hennes bilder också, som en sorts besvärjelser mot barndomens skrämslor. De märkligt proportionsförskjutna faror vi målade upp där inget fanns alls, och de vi missade för vi saknade ord för dem men måhända mötte senare i livet. Det är vackert, ibland oroande ödsligt och ensamt, i andra bilder tröstande och livgivande.

Stefan Nilsson

Utdrag ur Nerikes Allehanda 25/2 – 2012

Utställningen ”Lilla Prinsessan” öppnar i foajén på kommunhuset i Fjugesta idag. Prinsessan är en liten figur som jobbar med att växa upp och hitta sin identitet, säger konstnären Brita Sandewall.

”Lilla prinsessan” turnerar i länet i år och har tidigare visats på bland annat Hagabiblioteket i Örebro och i Kopparberg. Prinsessan är inte en färdig person, hon håller på att växa fram och är litet diffus. Ibland har hon ett ansikte, ibland inte. Hon har följt mig i några år, målningarna är gjorda under en längre tid, säger Brita Sandewall. Hon bor utanför Hällefors och jobbar som bildpedagog med grundskoleelever.

Målningarna är ett sätt att beskriva vad jag ser händer hos tjejer när de växer upp, till exempel när de möter bilden av idealkvinnan som förmedlas via media. Jag ser bilden som ett språk, tanken är att målningarna ska inspirera och sätta igång egna tankar hos betraktaren, fortsätter Brita.  

Det är Konstfrämjandet i bergslagen som ordnar ”Prinsessans” länsturné. Genom dem går det att få ett konstpedagogiskt material till utställningen som riktar sig till förskolor och skolor.

Elisabeth Pettersson

Utdrag ur Filipstads Tidning 25 sepember 2004

Barnkammarliv heter en utställning på museet Kvarnen, med konst av Brita Sandewall Eklund. Barnvisor och ramsor är hennes utgångspunkt, där texterna ses genom konstnärens vuxna ögon. Texterna i förhållande till den värld vi lever i, har satt en stark prägel på konstverken. Bland målningarna finns också installationen Imse Vimse Spindel, som konstnären även låter bli ett inslag i det amerikanska presidentvalet. Idag lördag öppnar utställningen med vernissage.

Utställningen ställer människans behov av kontakt och trygghet, i kontrast till otrygghet och utanförskap. Vistexter och ramsor sätts i relation till både världshändelser och händelser i vårt vardagliga liv. De små barnens upplevelse av trygghet när de hör visor och ramsor, får här en annan värdering. En vuxens syn som visar mycket av otrygghet.

-Som vuxen upplever jag att visorna och ramsorna förmedlar en falsk bild. En bild av hur vi vill att det skall vara, men som inte stämmer med verkligheten. Vyssan lull och Imse Vimse spindel är ett par exempel. Vyssan lull har inspirerat till tre målningar. En visar vistextens kittel som kokas full.

- Vi borde ha en större öppenhet och dela med oss av vårt överflöd. Men ofta stoppar vi kitteln full för egen del.

Rolf Mårth

Utdrag ur Nerikes Allehanda 6/12- 2014

Människor har en förmåga att dela in sig in grupper, tala om vi och dom andra. Brita Sandewall är konstnären som funderat mycket runt detta.

– Uppdelningen verkar ofrånkomlig. Frågan är vad som styr och om vi kan påverka detta med vårt förnuft och våra känslor. Alla behöver känna tillhörighet, men vad händer när vi möter en annan grupp?        

– Dom andra. Vilken strategi har vi när det okända möter oss? Vi lever i en värld där vi inte kan låtsas som om detta inte angår oss. Brita vill skapa nyfikenhet, få betraktaren att tänka till, gärna bli oroad.

– Det här är jätteviktiga frågor idag. En utgångspunkt för att vi ska kunna fortleva på jorden, som börjar bli trång. Hon samlar verk från de senaste tio årens skapande.

Det slår henne att frågan om tillhörighet och utanförskap är lika aktuell nu som då, kanske någonsin. Motiven i olja griper tag, har existentiella djup. Brita bygger sin utställning kring revirtänkande och resta murar, fara, mod och smärta. Skulpturerna med änglar i gasbinda klättrande på taggtråd fästa på betongblock visar på kontrasterna, det sköra och det hårt smärtsamma. En spännande utställning som pågår till 17 januari.

Birgitta Skoglund